Igår kom tillfället då jag inte längre kunde hålla tårarna tillbaka. Vi hade precis lagt oss och det bara kom över mig, hade inte tänkt på det på ett par dagar eller det hade jag väl men inte på djupet. Älsklingen fick trösta mig och vi pratade lite, vi har ju knappt pratat om det hela. Kändes skönt att få gråta i hans armar.

Idag så la en gammal jobbarkompis ut en bild på ett ultraljud på Facebook. Nu vet jag ju inte hur länge de försökt och så men det känns ändå orättvist, varje gång man ser att nån man känner är gravid så känns det som en kniv i magen. Kommer det någonsin att gå över? Jag vill inte känna så här, jag vill ju kunna glädjas av andras lycka...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er, har varit frånvarande länge nu. Trodde inte att någon läste min blogg längre men det verkar ju så trots allt. Lillebror föddes med ingångsättning den 28 december 2016 (han var beräknad till 11 januari 2017). Läkarna ville att jag skull...

Jag är medveten om att det inte är optimalt att vara gravid och överviktig och vet om att det finns risker med detta. Men jag upplever att mödravården gör vikten till lite av en hysteri. Jag har BMI över 35, inget jag är speciellt stolt över men s...

Var inne och kollade om någon fortfarande läser min blogg, och döm till min förvåning att det verkar som jag har några besökare trots att jag inte skrivit ett inlägg på över ett år. Det har hänt så mkt det senaste året, vår lilla bebis har utveckl...

Läste just den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20997784.ab Sitter nu här med tårar i ögonen. Fy vad en del människor får gå igenom, livet kan vara så orättvist på så många sätt. Jag känner mig extra tacksam som har min prin...

Nu har tösen hunnit att bli 3 månader, det är inte klokt vad fort tiden har gått! Hon får mer och mer personlighet för varje dag som går. På BVC så frågade de mig om jag kände mig kär i min bebis och det finns ingen tvekan! Jag älskar denna underbara...