Senaste inläggen

Av Tess - 24 april 2014 23:11

Har varit otroligt anti till allt den senaste veckan... Ända sen vi fick veta vem som var den nya chefen. Stämningen på jobbet är väldigt dyster, alla frågar sig hur det kunde bli så här!

Mitt i allt ihopa så kom mensen, då har varit en riktigt monster ett par dagar! Men snart helg nu å "bara" helg jobb innan ledighet på måndag. Tur att första maj är en röd dag iaf :)

ANNONS
Av Tess - 20 april 2014 21:51

Har fortfarande inte fått mens men har haft känningar i äggstockarna i flera dagar. Jag skulle vilja kunna hoppas på att jag är gravid men om jag sedan inte är det så kommer jag ju bli så ledsen. Väntar ett par dagar till innan jag tar ett test. Men tänker försöka vara realist. Vi har ju fått förklarat att chanserna är väldigt små så varför lura sig själv! (Fast innerst inne så hoppas jag att jag är gravid) så mkt känslor och tankar... Man blir helt matt! Men nu blir det sängen, är helt slut efter trädgårdsarbetet!

ANNONS
Av Tess - 19 april 2014 08:34

Det händer en del på jobbet just nu, dock visste jag inte att det påverkar mig så mkt. Var klarvaken 6.30 i morse! Va händer? Jag är ju morgontröttast! Har sovit mkt oroligt oxå! Nåja lyckades att somna om en stund! Nu upp och hoppa blir lite trädgårdsarbete innan påskmiddag hos mor och fan!

Glad Påsk!

Av Tess - 18 april 2014 21:36

Vardagen har tagit över igen... Tänker inte längre på vår ofrivilliga barnlöshet på jobbet, där fokuserar jag på jobbet 110%. Sen när man kör hem börjar tankarna komma men jag ältar inte det hela hela tiden. Det finns med i bak huvudet, men jag är inte längre handlingsförlamad. Jag orkar att ta hand om hemmet igen, det var tufft precis efter vi fått vår "dom", jag gjorde inte många knop då och det såg ut som sju svåra år här hemma.

Har haft ömma tunga bröst ett par dagar och även kännt av smärta i äggstockarna. Vågar man hoppas? Nja med våra förutsättningar så är det säkerligen mensen som är på intåg!

Av Tess - 13 april 2014 23:23

Igår kom tillfället då jag inte längre kunde hålla tårarna tillbaka. Vi hade precis lagt oss och det bara kom över mig, hade inte tänkt på det på ett par dagar eller det hade jag väl men inte på djupet. Älsklingen fick trösta mig och vi pratade lite, vi har ju knappt pratat om det hela. Kändes skönt att få gråta i hans armar.

Idag så la en gammal jobbarkompis ut en bild på ett ultraljud på Facebook. Nu vet jag ju inte hur länge de försökt och så men det känns ändå orättvist, varje gång man ser att nån man känner är gravid så känns det som en kniv i magen. Kommer det någonsin att gå över? Jag vill inte känna så här, jag vill ju kunna glädjas av andras lycka...

Av Tess - 10 april 2014 21:58

Kramperna har gått över, kanske var det ett försök till ägglossning? Iaf så är fortfarande acnen jobbig. Sen så såg jag just i spegeln att hårväxten i ansiktet förvärrats. Visst det är inga mörka hårstrån och de är inte grova heller men de finns där och jag ser dem... Det stör mig och jag känner mig väldigt okvinnlig, så här måste skäggiga damen kännt sig! :(

Av Tess - 8 april 2014 22:38

Har haft kramper i ena äggstocken hela kvällen, uppmärksammade just i spegeln att acnen förvärrats... Mens på ingång kanske? 28:e dagen i cykeln, men brukar ju ha glesare och väldigt oregelbundet. Kan det betyda att jag haft ägglossning kanske?

Funderar på att försöka sluta fundera på barn ett tag, att sätta all fokus på viktnedgång istället. Blir det så blir det. Känns sunt även om det förmodligen är i princip omöjligt. Hmm.

Av Tess - 7 april 2014 12:41

Försöker vara positiv och tänka att det kommer att gå så småningom. Har iaf hittat det rätta tänket gällande mat & motion, det har jag delvis min bästa vän att tacka för! Vi hade en insats på wordfeud att den som förlorade skulle vara tvungen att ut och gå 8 km per dag i 7 dagar i sträck. Jag förlorade och idag är 5:e dagen och jag känner mig redan lättare och smidigare i kroppen! :) När jag motionerar så går det även lättare att äta rätt, så känner att jag fått en mkt god start. Sen har jag ju hela tiden i bakhuvudet att jag måste gå ner i vikt för att få ivf. Så ja jag har inget val men det känns ändå okej, jag mår ju inte bra av att vara så stor.

Dock går känslorna i berg- och dalbana, ena stunden är man stark och hård medans man i nästa är helt förkrossad. Jag vet inte vad vi har gjort för att förtjäna den här situationen, livet kan vara så orättvist ibland. Jag önskar verkligen att ingen skulle behöva uppleva ofrivillig barnlöshet. Tyvärr är det inte så! Kan hålla mig stark så länge ingen ställer den direkta frågan: "när ska ni skaffa barn?" Bröt ihop totalt när min moster frågade, kunde inte hålla tårarna inne. Jag är moster till världens mysigaste bäbis, att höra honom skratta är det finaste som finns <3 det är klart att jag oxå vill uppleva det, att få ett litet knyte som kallar en mamma. Så när man då får en sån direkt fråga så är det inte lätt att vara stark. Måste jobba på det, för jag vill inte att alla ska veta - iaf inte nu... Kanske längre fram i processen, men idag orkar jag inte med att alla ska veta.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se