Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Tess - 11 maj 2014 09:40

Jag tror att kroppen spelar mig ett spratt, tidigare i veckan krampade ju vänster äggstock & jag har känt lite värk i äggstockarna under veckan. Men de senaste dagarna har brösten ömmat, de brukar ömma innan mens men jag brukar ha en menscykel på ca en 20 dagar till. Tänkte att det kanske var ägglossning men tester har inte visat någon ägglossning. Men igår blev brösten ännu mer ömma, de känns svullna & uppblåsta och varje gång som jag vänt mig om i sängen i natt har jag vaknat till då det ömmat så mkt. Klämmer jag på dem så känner jag att det är bröstkörtlarna som är ömma på båda brösten, så här har de inte känts förut!! Som PCOSare o ofrivilligt barnlös så vill man ju hoppas men känns meningslöst då jag ganska troligt kommer att bli besviken! :( nåja är väl för tidigt med ett gravtest iaf, är på dag 21 i menscykeln och jag brukar ha en på ca 40 dagar... Japp är nog ganska säkert ett spratt då kroppen känner av min längtan att bli mamma!

ANNONS
Av Tess - 10 maj 2014 10:12

Jag älskar min man men jag får väldigt sällan egen tid, idag jobbar han och jag sitter i soffan och njuter av min egen tid :) att bara vara själv känns underbart ibland! Man behöver ladda batterierna ibland och få tid till att ta han om sig själv. Efter frukosten blir det en promenad med hunden och sedan ett fotbad tror jag :) ha en skön lördag!

ANNONS
Av Tess - 7 maj 2014 16:08

Men vad nu? I eftermiddag fick jag världens kramp i vänster äggstock och det släpper inte riktigt - utan ändrar endast intensitet! Mår lite illa också, vad kan det vara? En cysta som är på väg att spricka eller ägglossning? Nån som varit med om nåt liknande? Man blir ju lite orolig :( ont det gör ont det gör ont... Nu blir det varmvatten flaska & panodil i soffan en stund innan det är dax att åka tillbaka till jobbet!

Av Tess - 4 maj 2014 08:11

Jag har tre syskon, en äldre bror och två yngre systrar. Brorsan & hans sambo fick barn tidigt och är färdiga med den biten sen många år enligt dem själva.

Min yngsta syster T, som är 23 år, fick sitt första barn i oktober. Han är verkligen världens gladaste bebis, han bara skrattar när han ser mig. Busunge! :)

Min andra syster J är 26 år och de funderar väl på barn snart de med. Vilket är härligt så klart. Men det som stör mig är när mamma eller farmor eller mormor säger saker som nu är det väl din tur att skaffa barn till J, eller den kan vi spara till J skaffar barn. Men jag då? Jag är ju äldst borde då inte jag stå på tur? Blir lite ledsen, mamma vet ju men inte mormor eller farmor. Så igår sa jag till mamma, men jag då? När jag får barn då? Då rättade hon sig och sa ja klart att du oxå får använda den.

Jag önskar lite att jag oxå blir behandlad som vanligt, visst vissa saker kan väl vara känsliga men att helt avskriva mig när det gäller barn är nog värre!

Av Tess - 2 maj 2014 21:26

Alla har någon typ av plan i livet, mina planer har ändrats genom åren och fått modifierats flera ggr. När jag träffade maken så kändes det äntligen som mitt liv kommit på banan igen. Tyvärr har vår bana inte varit så rak som man önskat men vems har det, nu har vi kommit i ordning lite med att båda har jobb osv. Nu trodde vi att det skulle vara vår tur att nåt skulle klaffa & då blev det double fail! Totalt fel, jag hade visserligen tänkt att det kanske inte blir lätt att bli gravid då jag ätit P-piller i 15 år. Men att vi båda skulle ha problem som orsakar barnlöshet hade jag aldrig gissat. Tyvärr gör hela situationen att jag tvivlar ibland, på precis allt. Vad hade varit annorlunda om jag hade gjort si iställer för så eller om det hade blivit så istället vart hade jag varit idag då?

Jag har ett bra liv och ångrar väldigt väldigt få saker som jag gjort. Men de har gjort mig till den jag är idag. Ändå kan jag ibland inte låta bli att tänka, vad hade hänt om den där killen som kom undan? Hade jag fått bli mamma då? Är det kanske en naturlig instinkt som gör att man överväger sina andra alternativ? Jag skäms för att jag tänker så, ingen vet, absolut ingen! Känner mig otroligt hemsk för jag älskar ju min man väldigt mkt och han kan ju inte rå för sitt problem. Varför är jag så dum i huvudet o tänker så här? Kan det vara för att jag aldrig fick chansen att se vad det kunnat bli med den där killen, hjärnspöken! Försvinn, försvinn, försvinn!!

Av Tess - 29 april 2014 22:38

Den 12:e maj fick jag en tid att träffa en läkare. Sa som det var, jag klarar inte att gå ner i vikt själv utan behöver hjälp. Hoppas att de kan ge mig remiss till en dietist eller liknande! Nu sova, upp kl 6.

Av Tess - 28 april 2014 23:51

Jag är alldeles för snäll och ger bort min egna tid till andra hela tiden. Den senaste veckan har jag varit hos mamma & pappa nästan varje dag när jag inte jobbat och hjälp mamma med boksluten. Nu äntligen blev det färdigt idag. Men jag är rätt sliten av allt extra jobb plus att jag jobbat mkt kväll & hela helgen. Min lediga dag idag gick åt till att komplettera lite översättning till en fiskebroschyr som jag fått äran att vara med och översätta.

Imorgon jobbar jag kväll, lixom onsdag och fredag. Tur att jag inte börjar förrän kl 11 imorgon så jag hinner tvätta & städa lite. Ser fram emot mitt andningshål på torsdag då man är ledig! Men jag undrar när man ska lära sig att säga nej? Förmodligen aldrig, man kan ju inte säga nej till sina älskade föräldrar. De har ju alltid ställt upp för mig! Klart att jag hjälper när jag kan! <3

Men nu får det vara lite lugnare på den fronten, jag måste koncentrera mig på mig! Ta hand om mig så att jag förhoppningsvis kan få chansen att bli mamma. Hemska tanke for igenom mig idag, jag har alltid kännt en skräck inför förlossning men nu kände jag istället en sorg när tanken kom att jag kanske aldrig får uppleva det! Visst är man bra konstig! Hann aldrig ringa doktorn eller facket idag. Nåja imorgon är en ny dag :)

Av Tess - 26 april 2014 18:48

Jag följer många olika bloggar om PCOS och ofrivillig barnlöshet och några av dem har lyckats nu och jag är jätte glad för deras skull. Klart man är avundsjuk men känns väldigt hoppfullt att man kan få hjälp och faktiskt lyckas! Härligt är det att få följa deras lycka!

Jag har ju dock en annan kamp att gå igenom innan vi får hjälp. På måndag ringer jag vårdmottagningen och söker hjälp för min övervikt. Jag klarar inte av det själv, jag har försökt med viktväktarna, GI, LCHF osv men utan att lyckas. Jag behöver professionell hjälp, men jag vill helst gå ner naturligt och inte opereras. Gynekologen på kliniken sa att för att kunna genomgå en graviditet så är inte magsäcks operation något hinder men jag känner att om jag inte får ordning på matvanorna nu så kommer de inte att ändras sen heller? Klyven är jag men tiden tickar på, man blir ju inte yngre direkt... Nåt måste hända nu och jag är taggad. Måtte dem ta mig på allvar så att även vi kan få början med kampen om att bli gravida inom en snar framtid!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se