Försöker tänka positiva tankar, det ska gå att bli gravida. Vi får bara ligga i så kanske det plötsligt händer?!?

Har inte bestämt mig för om jag ska ta hjälp av vårdkliniken för att gå ner i vikt eller inte... Känns inte som om de har den spets kompetensen som jag behöver? Men jag kan ha fel, ett möte kommer jag nog att ta iaf för att se vad de kan erbjuda.

Annars får jag väl be min bästis, han är den som puschar mig att motionera och då han är diabetiker vet han mkt om lågt & högt GI. Vi har faktiskt skämtat om att han ska göra en matplan till mig.

Sen finns det ju andra alternativ, allt från pulver dieter till viktväktarna. Jag har ju testat viktväktarna förut och visst det kan funka men känner att jag behöver en mer radikal matplan. Kanske biggest looser klubben på nätet? Ner vikt ska jag iaf! Ska fortsätta cykla till jobbet och så. Utmaningen blir ju dock när vi åker på semester! Men är ju ett tag tills dess som tur väl är :)

Allt känns bara blaha just nu! Fick resultatet på makens andra spermaprov och det var tyvärr oförändrat :( vi har det lite tufft just nu med allt, vi är ständigt irriterade på varandra och skäller o har oss... Det här tär på oss så himla mkt. Vi vill ju ha ett barn, vi behöver det - vi har aldrig varit så redo för att bli föräldrar!

Samtidigt ser jag hur min systerson utvecklas, han är så go! Jag älskar honom så mkt! Han är mosters lilla busunge :) men min längtan blir ännu större... Jag vill ännu mer att vi oxå ska få ett eget litet busfrö!

Sen fick jag ännu mer dåliga nyheter igår. Tydligen så får man inte komma till dietistmottagningen när man är som jag, för det är historiskt utrett att enbart kostrådgivning inte hjälper vid viktnedgång. Tack för det Televerket... Vad ska jag göra nu? Jag sökte ju hjälp för att jag behöver den... Alla kan inte vara med i biggest looser och alla andra kanske inte vill opereras! Jag som kommit igång med cyklingen till jobbet... Jag behöver ju hjälp med en kostplan!

Allt känns som om det är emot oss just nu... Men jaja är väl bara bita ihop och kämpa på, det är väl inte meningen att livet ska va enkelt!

Jahopp, i lördags bröt förkylningen ut ordentligt! Jag har kännt mig mer eller mindre småförkyld hela våren men nu var det visst dax på riktigt då :(

Är mest sur för att jag inte orkar att cykla milen till och från jobbet! Jag som äntligen kommit igång! Väntar fortfarande på kallelsen till dietisten... Vi komma igång nu! Igår! I förra veckan! Är väl bara att vänta antar jag!

Jag har inte tänkt så mkt på att vi är ofrivilligt barnlösa på sistone, jag orkar inte med känslorna. Det gör för ont, bättre att skjuta bort tankarna och fokusera på annat istället! Fyller dagarna med jobb och när man kommer hem blir det mkt tv. Allt för att hålla tankarna borta från det jobbiga.

På fredag ska maken lämna in nytt sperma prov, jag hoppas innerligt att de hade blivit något fel när de fick provet förra gången och att allt nu ser bra ut! Då skulle vår lycka vara total! Att "bara" behöva gå ner 20 kg istället för 30 innan man kan komma igång skulle kännas fantastiskt och genomförbart på ganska kort tid! Jag håller tummarna samtidigt som jag är pessimistisk och inser att risken att andra provet blir som det första är rätt stor... Nåja vi får se, tiden utvisar snart hur det ligger till... Tänk om det bara är mig det är fel på! Då skulle vi vara närmare drömmen om ett barn! Vi längtar efter ett litet knyte att älska!

Denna månaden var visst min menscykel 28 dagar, ett steg åt rätt håll! Nu är min genomsnittliga menscykel 35 dagar sedan jag slutade med p-piller i juli 2012. Kanske håller det på att rätta till sig? Jo jag vet jag ska inte hoppas, det är väldigt tydligt att jag har PCOS. Så är bara att gilla läget, men en genomsnittlig kortare menscykel gör att det känns lite bättre!

Tyvärr fick jag tråkiga nyheter idag, min lillasyster fick diagnosen PCO :( är väldigt ledsen för hennes skull! Jag vet vad hon går igenom, känslan av att känna sig värdelös som kvinna! Men hon är ju så himla fantastisk! Mina tankar går till henne, min älskade syster <3

Denna veckan kommer att gå fort, vanlig dag imorgon men på onsdag em så åker jag & en kollega till Öland med jobbet och blir borta tills på torsdag. Typiskt att man ska ha mens då ;) men är iaf hemma på mensdag 2 som är värst :P

Nu blir det sängen, klockan ringer kl 5...

Benen är mkt trötta idag, har varit en intensiv vecka! Jag har nästan en mil till jobbet (ca 9,5 km) men förra sommaren cyklade jag faktiskt till och från jobbet ett par ggr. Tyvärr får man ju inte så mkt vardagsmotion när man kör bil och därför har jag bestämt att cykla till och från jobbet tre dagar i veckan under maj månad. Första veckan avklarad! Känns riktigt härligt! Hoppas på att se en förändring efter dessa veckor! :)

Nej ut och klippa gräset kanske? :)

Var på vårdmottagningen idag och träffade en läkare, som efter ett samtal med mig och kontroll av hjärta, lungor & blodtryck skickar en remiss till en dietist. Han tyckte att det var bra att jag sökte hjälp och att jag ville försöka med hjälp innan man hoppar in på operation. Han sa att det är vanligt att patienten kommer och säger, ge mig en operation punkt. Men jag känner att jag måste lära mig en gång för alla annars finns det ju inga garantier även om man opereras att man håller vikten nere.

Är taggad till tusen, precis kommit hem från en 1,5 h långpromenad. Imorgon ska jag cykla milen till jobbet & hem. Får se om jag överlever ;) synd bara att det kan ta upp till en månad innan jag får träffa en dietist!

Kan knappt ta på dem och det känns typ som jag jogga 10 mil utan stort bh eller som om någon använt dem som slag påsar! :( skulle det visa sig att jag är gravid så är det ju värt all denna smärta men frågan är nog mer varför det blir så här för inte kan jag bli gravid inte?