Ja vi är kvar här än, men hoppas på att vi äntligen ska få åka hem imorgon!

Lillan fick tas med sugklocka, hade navelsträngen runt halsen när hon föddes och till råge på det så hade hon bajsat i fostervattnet och svalt en del av det. Så när hon äntligen kom ut så lades hon på min mage i typ 10 sekunder. Jag såg direkt att hon inte andades men hann inte reagera förrän de tog upp henne och bar i väg henne. De bad min man följa med dem. Jag fick inte ens veta vad det blev eller om hon var okej.

Snart så kom en sköterska och informerade mig om läget, att barnet behövde lite hjälp att andas men att hon skule bli okej. Jag frågade henne om det blev en flicka eller pojke men det visste hon inte.

Det var en jobbig timme som väntade, jag syddes lite då jag spruckit lite grann och man såg till att moderkakan kom ut. Jag fick veta att det blev en liten tjej <3 när jag var klar så blev jag liggandes i sängen inrullad till neonatalavdelningen där min man och vår lilla tjej väntade. Det var riktigt omtumlande att se henne ligga där med alla slangar. Min första tanke var är hon verkligen okej?

Trötta och omtumlade så flyttades vi tillbaka till bb, där vi fick smörgåsar och jordgubbscider. Det kändes jätte konstigt att ha fött vårt barn men inte få vara med henne.

Iaf nu mår hon mkt mkt bättre men vi är fortfarande kvar här på neonatalavdelningen. Men allt ser bra ut och hon verkar inte ha några men. Vi håller på att lära känna varandra och amningen har kommit igång. Förhoppningsvis om allt går som det ska får vi åka hem imorgon. Hem - det ska bli så otroligt skönt att få åka hem med vår lilla ögonsten!