Ingen som känner mig vet om den här bloggen, inte ens min bästa vän. Jag har besparat honom allt det här men jag brukade blogga på en annan plattform förut och han undrade varför jag slutat. Nu har han fått länken.

Svaret är när livet tog den här vändningen då man kastades in i verkligheten med PCOS och ofrivillig barnlöshet, då behövde jag en plats där jag kunde vara helt anonym. Där jag inte behövde låtsas som om jag var nån annan där jag kunde vara 100 % ärlig mot mig själv, visst han vet allt om mig men det finns vissa saker som inte killar vill höra som jag har besparat honom. Jag är otroligt glad över att jag hittat likasinnade under min resa, er pepp och omtanke betyder så mkt! <3 Jag har sagt det förut och säger det igen, jag önskar att ingen behövde gå igenom det här med barnlöshet - det är så smärtsamt! Skänker en extra tanke till er där ute som kämpar, det kommer att lyckas så ge inte upp! Ber en stilla bön om att vårt knyte trivs i min mage & att vi äntligen får bli föräldrar i mars! Snart inne i v 11, men jag är fortfarande rädd att det inte finns nåt barn när vi kommer på ultraljudet... Det just nu är min största rädsla!