Alla har någon typ av plan i livet, mina planer har ändrats genom åren och fått modifierats flera ggr. När jag träffade maken så kändes det äntligen som mitt liv kommit på banan igen. Tyvärr har vår bana inte varit så rak som man önskat men vems har det, nu har vi kommit i ordning lite med att båda har jobb osv. Nu trodde vi att det skulle vara vår tur att nåt skulle klaffa & då blev det double fail! Totalt fel, jag hade visserligen tänkt att det kanske inte blir lätt att bli gravid då jag ätit P-piller i 15 år. Men att vi båda skulle ha problem som orsakar barnlöshet hade jag aldrig gissat. Tyvärr gör hela situationen att jag tvivlar ibland, på precis allt. Vad hade varit annorlunda om jag hade gjort si iställer för så eller om det hade blivit så istället vart hade jag varit idag då?

Jag har ett bra liv och ångrar väldigt väldigt få saker som jag gjort. Men de har gjort mig till den jag är idag. Ändå kan jag ibland inte låta bli att tänka, vad hade hänt om den där killen som kom undan? Hade jag fått bli mamma då? Är det kanske en naturlig instinkt som gör att man överväger sina andra alternativ? Jag skäms för att jag tänker så, ingen vet, absolut ingen! Känner mig otroligt hemsk för jag älskar ju min man väldigt mkt och han kan ju inte rå för sitt problem. Varför är jag så dum i huvudet o tänker så här? Kan det vara för att jag aldrig fick chansen att se vad det kunnat bli med den där killen, hjärnspöken! Försvinn, försvinn, försvinn!!