Ja, vad ska man skriva. Känner mig otroligt tom efter eftermiddagens möte... Fick våra provsvarer i eftermiddag och mina var som väntat. Jag har PCOS och måste gå ner under BMI 35 för att få hormonbehandlingen. Det känns inte omöjligt och som läkaren sa så finns det nog inget som motiverar en att gå ner i vikt som det här, det är ju helt sant.

Så kom vi till makens provsvar, det är här som jag blev chockad. Han har dåligt med sperma och den han har simmar bara till 20%. Var precis som om någon drog under mattan under mina fötter, under våra fötter. Vad menar karln? Det är ju mig det ska vara fel på?!? Inte min fantastiska make! Han sa att det kan vara nåt fel på provet så ville att maken lämnar in ett nytt prov om ca 10 veckor. Kanske har han en infektion i kroppen som orsakar det hela. Blir penicillin i 3 veckor samt att han ska ta vitaminer varje dag nu. Ska hålla tummar och tår för att det blivit nåt fel!

Om det visar sig att han verkligen har dålig spermiekvalite så är det ingen mening med hormonbehandligen utan då blir det IVF som gäller. Kruxet är då måste jag ha en BMI under 30 för att få de två gratisbehandlingarna som staten betalar. Den privata kliniken hjälper en under BMI 35 men då får man betala själv.

Idag har jag en chockerande BMI 41. Ni som nu tänker "jävla fetto det är bara att sluta äta" kan sluta läsa nu. Jag undanber mig alla era kommentarer.

För det är inte riktigt så enkelt, jag har kämpat med vikten hela mitt liv. Nu vet jag varför - jag har PCOS. Men jag kan inte skylla allt på det, men det är klart en bidragande orsak. Jag känner min kropp väldigt väl vid det här laget och jag vet att jag faktiskt går upp i vikt av att hoppa över måltider osv. Men jag måste skärpa mig en gång för alla och planera min mat bättre och motionera mera. Jag har nu ikväll gått 8 km och jag ska försöka fortsätta med det. Jag lovar mig själv att ta hand om mig själv bättre från och med nu!